Flygfisk

Vi är vana vid att fåglar flyger i luften och att fiskar simmar i vattnet. Den enkla uppdelningen gäller dock inte alltid. Den krånglas till av såväl dykande fåglar som flygande fiskar.

Flygfiskar är en familj (Exocoetidae) som innehåller mer än 40 arter och finns i varma hav världen över. Som mest blir de en halvmeter långa.

Att säga att flygfisken flyger är egentligen en överdrift. Den glidflyger bara – men ack så snyggt den gör det. Fisken hoppar upp ur vattnet och kan glida 200 meter i upp till 70 kilometer i timmen innan den försvinner under ytan igen. Om fisken utnyttjar vågtopparna kan den få extra skjuts och glida ännu längre. Hoppande i vågtoppar gör även att flygfisken kan komma så högt som 4,5 meter upp i luften.

Det som gör att flygfisken kan glidflyga är de förstorade bröstfenorna. De ser lite ut som vingar. Hos vissa arter är även bukfenorna förstorade. Dessa fiskar kallas för fyrvingade flygfiskar.

Stjärtfenan är också användbar vid flygning. Genom att slå med stjärten mot ytan kan flygfisken förlänga sin flygtur. Med stjärtens hjälp kan den till och med svänga. Smarta rovdjur, som delfiner, förstår att en fisk som flyger upp måste komma ner. Delfinen kan simma efter flygfisken och invänta dess oundvikliga fall. I den situationen är det väldigt bra för flygfisken att kunna svänga. Eftersom delfinen inte har en aning om vilket håll firren eventuellt svänger åt tappar den bort den.

Den längsta flygfisktur som har filmats varade i 45 sekunder. Denna flygtur ägde rum utanför Japans kust år 2008. Filmen finns på Youtube men är ärligt talat inte mycket att se. Vi ska titta på ett betydligt snyggare klipp från BBC i stället.

Det stiliga djur som jagar flygfiskarna i filmen är en segelfisk (som är släkt med marlin).

Flygfisken lever i den så kallade pelagiska zonen: de stora öppna vattenmassorna långt från närmaste kust. Dessa enorma vattenslätter är relativt öde, ungefär som en öken. De som jagar där kan inte vara kräsna utan måste äta vad de hittar. Om en effektiv jägare, till exempel en tonfisk, en delfin, en segelfisk eller en haj, hittar en liten fisk är den lilla fisken illa ute. Flygandet är en flyktmetod. Medan flygfisken flyger händer det dock att den blir dräpt av en sjöfågel. Livet är hårt.

Ibland hamnar flygfiskar uppe på däck på båtar. De har inte riktigt inprogrammerat att det kan finnas något i vägen, så de bara glider på och hoppas på det bästa. Och för det mesta går det ju bra. En metod för att fånga flygfiskar är faktiskt att se till att de landar i en vattenfylld kanot eller liknande som de inte kan ta sig ur. Flygfiskar attraheras av ljus, så ett effektivt sätt att få dem att hoppa ner i kanoten är att tända lampor. Det är verkligen fiske för latmaskar.

Flygfisken är något av en nationalsymbol för Barbados. Den finns på mynt, som statyer, i landets pass och i nationalrätten. I början av 2000-talet ändrade flygfiskarna sin färdväg. De slutade besöka Barbados lika frekvent som tidigare och började i stället hänga vid Trinidad och Tobago. Detta ledde till en tvist om fiskerätter som avgjordes av Internationella domstolen i Haag. Flygfisken är alltså politiskt hetare än du förmodligen anade.

• Publicerat i: Fiskar
• Taggat:barbados, exocoetidae, fisk, flygfisk, segelfisk, trinidad och tobago