Antarktisk krill

Havet är fullt av tysta hjältar som inte får den uppmärksamhet de förtjänar. När det pratas om vattenlevande djur brukar fokus ligga på hajar, valar, bläckfiskar och annat som befinner sig högt upp i näringskedjan. Hur ofta tänker vi på små oansenliga varelser, som plankton? De är en förutsättning för att större djur ska kunna leva i havet. Plankton lever anonyma liv, äts upp och glöms bort.

Foto: WikimediaEtt exempel på plankton är antarktisk krill (Euphausia superba). Det finns så otroligt många antarktiska krill att de trots sin litenhet gör att haven vid Antarktis fungerar. Dessutom hjälper de till att motverka den globala uppvärmningen. Den antarktiska krillen förtjänar en hyllning för sitt gedigna arbete.

Först lite kort om vad plankton är. Det finns bakterieplankton, växtplankton och djurplankton. Att något är ett plankton betyder att det har en så obetydlig rörelseförmåga att det är kringdrivande och förflyttas av strömmar. Många djurplankton kan simma, men inte mot strömmar. Andra djurplankton, till exempel fiskägg, kan inte förflytta sig alls. De flesta plankton är mikroskopiska, men det finns även större plankton.

Krill är en ordning av kräftdjur. Det finns ungefär 85 kända arter och de förekommer i alla världens hav. Krill kallas även för lysräkor. På sin kropp har krill lysorgan som blinkar i gulgrönt. Dessa organ är ganska avancerade. Ingen vet riktigt vad de används till eller hur de fungerar. Krillen äter en sorts lysande mikroorganismer som kallas dinoflagellater. Kanske stjäl krillen deras lampor.

Den antarktiska krillen blir upp till 6 centimeter lång och väger ungefär ett gram. Om den lyckas undgå det mycket vanliga krillödet att bli uppäten kan den leva i 7 år. Den äter växtplankton och djurplankton som är betydligt mindre än den själv. Den håller ihop sina framben till en korg som den samlar upp mat i, sedan filtrerar den i sig maten. Krillen äter även alger som växer på undersidan av packisen.

Det som gör just antarktisk krill så intressant är att det finns helt absurt många av dem. Det finns flera hundra miljoner ton antarktisk krill. Krillen brukar leva i enorma stim med så mycket som 30 000 djur per kubikmeter. Eftersom krillen finns i sådana gigantiska mängder har den en stor inverkan på sin omgivning.

Krillen utgör mat till en mängd olika djur, till exempel valar, fiskar, pingviner, sälar, bläckfiskar och sjöfåglar. Blåvalen, som är världens största djur, lever huvudsakligen av krill. Djur som har ätit krill bajsar rött. Det beror på att krillen innehåller mycket järn.

Den antarktiska krillen deltar i den vertikala migration som många havsdjur ägnar sig åt varje dygn. På dagarna befinner sig krillen nere i djupet. Nattetid simmar den upp mot ytan, i skydd av mörkret, för att äta. Att flera miljoner ton krill simmar upp och ner på det här sättet gör att näringsrikt vatten från djupet blandas med näringsfattigt vatten från ytan. På det sättet hämtar krillen näring som hjälper växtplankton vid ytan att frodas.

Det finns ett fenomen som kallas för den biologiska pumpen. Det är den process som förflyttar kol från atmosfären och ner i havet. Växter och alger tar upp koldioxid från luften genom fotosyntes. Djur äter växterna och algerna. Så småningom kommer såväl växter och alger som djur att dö och sjunka till botten. Kolet som de innehöll samlas där nere i djupet och kan vara kvar i tusentals år. Vatten i havsdjupen har därför en högre koncentration av kol än ytvattnet.

Krillen är enormt viktig för den biologiska pumpen. När den har ätit brukar den spotta ut bollar med rester. Dessa bollar och krillens avföring innehåller kol. De sjunker till botten, och där lagras kolet. Den antarktiska oceanen är 2000-4000 meter djup. Medan vi ägnar oss åt förbränning av fossila bränslen och annat som ökar halten av kol i atmosfären hjälper krillen oss. Krillen tar kolet som vi har släppt ut och lägger det fint på djuphavets botten där det inte stör någon. Vem mer än jag känner för att skicka en blomma eller en fruktkorg till krillen?

Det minsta vi kan göra är i alla fall att sluta göra livet svårare för krillen. Att isarna världen över krymper på grund av den globala uppvärmningen är inte bra för krillen. Krillen behöver isarna för att kunna gömma sig i skrevor. Krillen mår inte heller bra av försurning av haven. I krillens exoskelett och i dess ägg finns kalcium som löses upp i sura miljöer.

Människor fiskar årligen upp ungefär 100 000 ton krill vid Antarktis. Krillen används till bland annat djurfoder. I flera länder, till exempel Japan, äter människor krill. De sägs smaka som räkor fast mer koncentrerat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: