Isanemon

I At the Mountains of Madness berättar H.P. Lovecraft om ett forskarteam på en expedition på Antarktis. Forskarna hade med sig speciell utrustning för att borra djupt ner i isen och undersöka vad som döljer sig där. Det skulle de aldrig ha gjort. Det öde landskapet visade sig dölja uråldriga civilisationer av främmande livsformer. Allt blev mycket skrämmande och farligt och det slutade inte så bra för forskarna.

Lovecraft skrev skräckberättelser. At the Mountains of Madness är (tack och lov) inte en redogörelse för en verklig forskningsexpedition som har ägt rum på riktigt. Men det som nu följer är det. Det här är den sanna berättelsen om forskare som borrade i den antarktiska isen och hittade märkliga livsformer.

Året var 2010. Forskare från det multinationella projektet ANDRILL var på plats på den amerikanska forskningsbasen McMurdo Station vid Rosshavet på Antarktis. ANDRILL är en förkortning av Antarctic Drilling Project. Syftet med projektet är att undersöka hur klimatet har förändrats under årmiljonerna. För att ta reda på detta borrar forskarna genom is, vatten, sten och sediment och samlar material som skvallrar om hur klimatet var när materialet i fråga bildades. Borren har nått så djupt som 1200 meter.

En dag hände något märkligt när forskarna skulle testa en undervattensrobot. De borrade ett hål och skickade först ner en kamera. Allt såg normalt ut. Undersidan av isen var platt och tråkig. Men när de skickade ner roboten som hade en bättre kamera såg de något som de verkligen inte hade förväntat sig. Isen var fluffig. När roboten körde närmare visade det sig att fluffet var tentakler som stack ut ur isen.

Det här hade potential att bli en väldigt bra skräckhistoria. Hade forskarna hittat ett uråldrigt monster?

Den mystiska livsformen var inget monster i ordets vanliga bemärkelse. Den var en havsanemon. Eller, rättare sagt, många havsanemoner. De satt på undersidan av isen. När roboten närmade sig drog sig anemonerna in i sina hålor.

Havsanemonen fick namnet Edwardsiella andrillae, efter ANDRILL-projektet. (I brist på bättre namn kallar jag den för isanemon, men det namnet är inte på något vis officiellt.) Havsanemoner är en sorts nässeldjur. Det betyder att de är släkt med maneter och koraller. Precis som sina släktingar har havsanemoner nässelceller. Med hjälp av nässelcellerna fångas små byten som havsanemonen transporterar in till munnen som sitter i mitten bland alla tentaklerna. Även om vi människor inte brukar tänka på havsanemoner som monster har plankton förmodligen en annan uppfattning.

De flesta havsanemoner lever fastsittande på stenar, växter eller nedgrävda i bottensedimentet. Det finns till och med en havsanemon som lever på en eremitkräfta. Havsanemoner har en kraftig fot som de använder till att hålla sig fast. Isanemonen är den enda art vi känner till som lever i is. Forskarna har ingen aning om hur den lyckas med det utan att förfrysa. Och hur har den grävt sig in i isen till att börja med? Havsanemoner har inga tassar eller klor eller annat att gräva med. Dessutom lever isanemonen upp-och-ner och det är också väldigt udda för en havsanemon.

Ingen vet heller hur isanemonen äter eller förökar sig. Isanemonens nära släkting Edwardsiella lineata lever som parasit när den är larv. Den bosätter sig i en kammanet och äter värdens inre organ. Vi vet ingenting om vad isanemonen pysslar med i sin barndom.

De isanemoner som hittades var 16-20 millimeter långa, gulvita, och såg ut att lysa i orange när strålkastarljuset träffade dem. Framtida forskning får utvisa hur isanemonens liv ser ut. Jag förväntar mig att en havsanemon som lever upp-och-ner och på något mystiskt sätt har borrat sig in i is har fler konstigheter för sig.

Isanemonen utsågs till en av de tio mest intressanta nyupptäckta arterna 2014. New York College of Environmental Science and Forestry (ESF) utser tio spännande ”nya” arter varje år för att uppmärksamma hur mycket som fortfarande finns kvar att hitta i naturen och hur mycket som riskerar att utrotas om vi inte tar hand om vår planet. Det finns så många oupptäckta arter och upptäcks så många årligen att det verkligen är en hederutmärkelse att hamna på den årliga tio-i-topp-listan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: