Paua

Nu ska vi bekanta oss med en snäcka vars skal du kanske känner igen. Pauaskal är vackert skimrande i blått, grönt, gult och lila och används ofta till smycken och prydnadssaker. Maorierna (urbefolkningen på Nya Zeeland) brukade använda skalen till ögon på statyer. Det skimrande pauaskalet representerade stjärnor och pauaögonen blev en påminnelse om hur förfäderna tittar ner från natthimlen. Pauaögon ger statyerna ett väldigt hypnotiserande intryck.

Foto: paua.net.nzPaua finns bara i havet runt Nya Zeeland. De tillhör en grupp av snäckor som kallas för abalone, eller havsöron. De är nämligen ganska öronformade. Det finns tre arter som kallas paua: Haliotis iris, Haliotis australis och Haliotis virginea. Den förstnämnda kallas för blackfoot paua och är den art som blir störst. Skalet blir 18 centimeter långt. Den här arten är också den mest populära och den enda som odlas. På Nya Zeeland finns flera pauaodlingar. Utöver skalet finns det två saker som människor vill ha från pauan: kött och pärlor. Det mjuka, svarta köttet från pauan anses vara en delikatess. Och snygga pärlor är ju alltid poppis.

Pärlor odlas genom att en liten bit plast petas in mellan snäckans skal och mantel. Det går att styra formen på pärlan. En avlång plastbit leder till en avlång pärla, till exempel. För att plastbiten inte ska ligga och irritera kapslar pauan in den i lager efter lager av pärlemor. Detta tar tid. Först efter 2-3 år skördas pärlan. Om resultatet ska bli bra får pauan inte vara stressad. Det är alltså viktigt att hålla den nöjd och glad hela tiden. Den blir glad om den får leva i vatten med bra kvalitet och äta alger.

I naturen ser pauan ganska tråkig ut. Den är gråbrunaktig och drar inte till sig mycket uppmärksamhet. För att få fram de fina färgerna behöver man först slipa bort det yttre lagret och sedan polera skalet.

Pauan brukar ägna sig åt att sitta fast på en sten och skrapa i sig alger som växer på stenen. Den håller fast sig med hjälp av sin muskulösa fot. Anledningen till att den gör det är att den lever så grunt att vågor är ett ständigt återkommande problem. Alla arterna lever på 1-10 meters djup. Pauan vill vara stilla och inte fara runt okontrollerat.

På skalet finns en rad med hål. Hålen används för reproduktion och andning. En gång om året släpper pauan ut ägg eller spermier genom hålen. Till skillnad från många andra snäckor är pauan inte hermafrodit. Det finns honor och hanar. Alla snäckorna i området släpper sina könsceller samtidigt, så det blir en väldig massa ägg som befruktas ute i vattnet och påbörjar nästa generation.

Vad gäller pauans andning genom hålen i skalet har hungriga sjöstjärnor lärt sig att vända den till sin fördel. Sjöstjärnan täcker för andningshålen tills pauan släpper taget om stenen. Sjöstjärnor är skitstövlar.

För att det inte ska plockas för många paua finns massor av regler. Paua får bara plockas av fridykare. Det är förbjudet att dyka efter dem med dykutrustning som låter dig andas under vatten. Du får bara plocka 10 paua om dagen, men du får aldrig äga mer än totalt 20 paua eller 2,5 kilo kött. Detta gäller även på land. Snäckor som är mindre än 12,5 centimeter (för arten Haliotis iris) får inte plockas. Trots dessa regler pågår ett omfattande tjuvplockande av paua och det finns en stor svart marknad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: