Fjärsing

Fjärsingen är en fisk som är bra att kunna känna igen. Den är nämligen den enda fisken i Sverige som har ett farligt gift.

Foto: WikimediaPå latin heter fjärsingen Trachinus draco. Det betyder taggig drake. Fjärsingen är inte överdrivet draklik, men taggig är den. Den har två ryggfenor: en kort som ser ut som ett segel eller en krona, och en längre som sitter bakom den kortare. På den främre, korta ryggfenan samt på gällocken har fjärsingen giftiga taggar. Taggarna är förbundna med en giftblåsa, och giftet utsöndras automatiskt när någon rör vid taggarna.

Fjärsingen blir upp till 50 centimeter lång men brukar i svenska vatten inte bli längre än 25 centimeter. Dess kropp är smal och hoptryckt. Ryggen brukar vara brun och sidorna vita. Längs sidorna har fisken brunaktiga diagonala streck. Ibland finns det inslag av blått och grönt, speciellt på huvudet. Fjärsingen ser lite sur och grinig ut. Ögonen sitter uppe på huvudet för att fisken ska kunna se när den ligger nedgrävd i botten.

Eftersom fjärsingen gräver ner sig kan badande människor råka trampa på den. På somrarna lever fjärsingen på 5-25 meters djup. Emellanåt tar den sig in på ännu grundare vatten än 5 meter. Risken att du träffar på en är liten. Det är verkligen inte så att det dräller av fjärsingar på badplatser, men de kan alltså vara där. Det händer även att fiskare som ska ta loss en fjärsing ur ett nät eller från en krok blir stuckna.

Giftet är väldigt sällan dödligt. Det har hänt att människor har dött av fjärsingstick, men det är mycket ovanligt. Jag har hittat uppgifter om 3 dödsfall världen över de senaste 100 åren. Det kan vara fler eller färre eftersom det råder oklarheter om vilka dödsfall som är orsakade av just fjärsingen. Den största risken med fjärsingstick är infektioner i såret. Giftet är vävnadsdödande och såret blir lätt infekterat.

Det gör väldigt ont att bli stucken av en fjärsing. Området runt sticket blir svullet och missfärgat. Du kan också få generella symtom som huvudvärk, yrsel, svettningar, frossa och illamående. Om du blir stucken rekommenderas att du håller den skadade kroppsdelen i så varmt vatten du står ut med utan att bränna dig. Proteinerna i giftet bryts ner av värme. Du bör också försöka ta bort eventuella rester av taggen. Se Vårdguidens information om fjärsingstick.

Fjärsingen finns längs Sveriges västkust. Den förekommer även i södra Östersjön men är sällsynt där. Utanför Sverige kan du träffa på fjärsingen i nordöstra Atlanten, Medelhavet och Svarta havet. På vintern lever den på ner till 150 meters djup. Det är på sommaren den lever grunt. I juni och juli leker den på grunt vatten. Dagtid brukar den ligga nedgrävd men i gryningen och skymningen simmar den ofta fritt.

De giftiga taggarna är ett försvar och inte ett jaktvapen. Fjärsingen jagar genom att ligga begravd i en mjukbotten och lurpassa. När små fiskar, kräftdjur eller maskar befinner sig tillräckligt nära slår fjärsingen till. Något som är lite ovanligt med fjärsingen är att den saknar simblåsa. Det gör att den sjunker så fort den inte simmar.

Du kan äta fjärsing. Den är en uppskattad matfisk. Köttet är inte det minsta giftigt. Även efter att fjärsingen har dött är taggarna giftiga, så om du hanterar en död fjärsing med taggarna kvar ska du vara försiktig. Om du köper fjärsingfiléer i stället för orensad fjärsing slipper du taggarna.

Det finns en annan art som heter Echiichthys vipera och brukar kallas mindre fjärsing. Dess gift är något kraftigare än fjärsingens. Den mindre fjärsingen finns inte i Sverige, men i nordöstra Atlanten och Medelhavet. Inte heller den mindre fjärsingens gift brukar vara dödligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: