Stativfisk

Det är inte ovanligt med fiskar som ligger på botten. Att ligga och lurpassa kan vara en effektiv metod. Dessutom finns det energi att spara på att inte simma runt. För människor i dagens samhälle leder en stillasittande livsstil ofta till övervikt och andra hälsoproblem, men i till exempel djuphavsfiskarnas värld finns det så ont om mat att det är viktigt att snåla med energin. Då är ett stillasittande liv tvärtom att rekommendera.

Foto: Bahamas Deep-Sea Coral Expedition Science PartyStativfisken (Bathypterois grallator) har tänkt utanför ramarna. Den lever på botten på riktigt djupt vatten och håller sig så stilla den kan för att spara energi. Den vänder sig mot strömmen och fångar små djur som driver förbi. Stativfisken får alltså sin mat levererad. Den har dock upptäckt ett problem: det driver inte förbi särskilt mycket mat precis vid botten. En bit ovanför botten, låt oss säga en meter, finns det betydligt mer mat. Stativfiskens lösning? Att skaffa styltor.

När du tittar på stativfisken ser den ut som en ganska normal fisk, bortsett från den anmärkningsvärda detaljen att fisken har tre långa ben som den står på. Benen är i själva verket förlängda fenspetsar: en från stjärtfenan och två från bukfenorna.

Först trodde forskare att fisken kan stå för att fenorna helt enkelt är stela, men så enkelt verkar det inte vara. När stativfisken simmar (vilket händer ibland) ser fenorna lika flexibla ut som hos andra fiskar. Nu är forskarna mer inne på att stativfisken fyller fenorna med vatten för att göra dem hårda nog att agera styltor.

Stativfisken är relativt outforskad och det finns mycket vi inte vet om den. Den verkar leva i alla stora hav som är tillräckligt djupa. Den har hittats på 878 meters djup och ner till 4720 meter. Vi känner till få andra fiskar som lever på dessa extrema djup. Fiskens kropp blir upp till 30 centimeter lång. Fenorna som fisken står på kan bli upp till en meter långa.

Livet på dessa djup för med sig vissa problem. Ett av dem är mörker. Stativfisken har anpassat sig genom att utveckla andra sinnen än synen. Troligtvis kan stativfisken inte se över huvud taget. Den känner vibrationer av djur i närheten, till exempel små smarriga kräftdjur som driver förbi. Bröstfenorna används ungefär som händer. Stativfisken känner efter med fenorna var maten finns och och sveper in den i munnen.

Ett annat problem med havsdjupen är att hitta en partner. Där är inte precis tätbefolkat, så oddsen att träffa på en artfrände under sin livstid är ganska höga. Om stativfisken inte hittar en partner kan den producera både ägg och spermier och befrukta sig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: