Pelikanål

Vi vet redan att djuphavsfiskar är helt otroliga (se till exempel djuphavsmarulken, den svarta sväljarfisken och rödljusglappkäften). Den här veckan ska vi lära känna ännu en läskig och storkäftad rackare.

Foto: NORFANZPelikanålen är släkt med de vanliga ålar som vi är vana vid. Det finns dock ingen som helst risk att du förväxlar den med någon annan ål. Pelikanålen lever på mellan 500 och 3000 meters djup. Livet där skiljer sig på flera sätt från livet i grundare vatten. Där är mörkt, kallt, ont om mat, och trycket från vattnet ovanför är enormt. Djuphavslevande djur har andra behov än djur som lever grundare, och de ser ut därefter.

Det mest spektakulära med pelikanålen är dess gap. Den nedre delen av munnen ser ut ungefär som pelikanens näbbsäck (därav namnet pelikanål) och liksom hänger från huvudets nedre del, snarare än att sitta ihop med resten av kroppen. Med jättekäften kan pelikanålen gapa extremt stort och äta byten som är större än den själv.

Att kunna äta vad som finns tillgängligt, oavsett dess storlek, är en nödvändig egenskap i de mörka havsdjupen. Där är det inte lika tätbefolkat som i grundare vatten. De som lever i djupen måste äta vad de hittar eftersom det kan dröja väldigt länge innan de hittar mat nästa gång. Djuphaven är inget för den kräsna.

Många fiskar i djuphaven har stora tänder, men pelikanålens är små. Huvudsakligen äter pelikanålen små kräftdjur. Som sagt: den äter vad den hittar, oavsett storlek. Om pelikanålen huvudsakligen hade ätit djur i sin egen storlek hade den förmodligen haft större tänder. Nu är den beredd på såväl stora som små byten.

Den stora munnen är praktisk när pelikanålen träffar på ett helt gäng med små kräftdjur. Då kan den nämligen öppna munnen och använda den som nät. När pelikanålen äter får den även i sig massor av vatten. Det silar den ut genom gälarna. Valar äter på ungefär samma sätt.

Ögonen på pelikanålen är också små, till skillnad från hos många andra djuphavsfiskar. Troligtvis kan ögonen inte göra mycket mer än att skilja mellan ljus och mörker.

Något annat som gör pelikanålen speciell är att den har en svans som påminner om en piska. Det är med hjälp av pisksvansen som pelikanålen simmar. Det går inte fort, så pelikanålen är ingen snabb jägare. I änden av den långa svansen sitter ett organ som lyser. Troligtvis använder pelikanålen det till att locka till sig byten, men varför det i så fall sitter långt ut på svansspetsen vet vi inte. Kanske intar pelikanålen en märklig pose när ingen ser.

Pelikanålen blir upp till 75 centimeter lång. Den är svart och har hårstrån längs sidorna på kroppen. Denna päls är en del av det så kallade sidolinjeorganet som används till att känna av rörelser i närheten.

Pelikanålen lever i hav över hela jorden, men om du inte är fiskare är det mycket osannolikt att du någonsin träffar på en pelikanål. Fiskare får ibland upp pelikanålar i nät. Uppfiskade pelikanålar har ofta flera knutar på sina svansar. Ingen vet riktigt varför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: