Kiwada

Vi har tidigare bekantat oss med hydrotermala källor och kommit fram till att de är vansinnigt häftiga. Hydrotermala källor finns i djuphaven på geologiskt aktiva områden. Källan spyr ut vatten som är många hundra grader varmt. Vattnet är blandat med mineraler som fälls ut och bildar höga skorstenar när vattnet svalnar. Det här är varma och giftiga miljöer och de djur som lever där är väldigt märkliga. Vi känner redan järnfotssnäckan. Nu ska vi stifta bekantskap med kiwadan.

Foto: A. Fifis (IFREMER)Kiwadan är en vit trollhummer med pälsiga ben och armar. Trollhumrar är inga riktiga humrar, men precis som äkta humrar är de kräftdjur. (Om du vill veta mer om trollhumrar, se hårig rosa trollhummer.) Bland hårstråna på benen och armarna bor bakterier. De utgör snacks till kiwadan. Kiwadan har setts mumsa på musslor, men bakterierna i pälsen verkar vara dess huvudsakliga föda. Kiwadan brukar vifta med klorna så att vatten strömmar genom hårstråna och förser bakterierna med allt de behöver för att växa och frodas, till exempel svavel. Grunden i näringskedjan vid hydrotermala källor är svavelätande bakterier. Kiwadan odlar alltså sådana i sin päls för att äta dem.

Eftersom det är helt mörkt där kiwadan lever är den förmodligen blind. Den har pyttesmå ögon men kan troligtvis inte se med dem. Här kan det finnas ännu ett användningsområde för hårstråna. Kiwadan kanske använder dem till att känna sig fram till mat och partners.

Namnet kiwada kommer från Kiwa, som är skaldjurens gudinna i polynesisk mytologi. Det finns även en väktare av havet i maoriernas mytologi som heter Kiwa. Kiwadan är förmodligen mest känd under sitt engelska namn yeti crab, som kommer från att den med sin vita päls ser ut som snömannen (yeti). Vi har upptäckt tre arter av kiwador. De utgör släktet Kiwa, som är det enda släktet vi känner till i familjen Kiwaidae.

Den av de tre arterna som upptäcktes först upptäcktes så sent som 2005. Den hittades på 2200 meters djup vid en hydrotermal källa 150 mil söder om Påskön. Efter analys kom man fram till att man hade upptäckt en helt ny familj av kräftdjur. Den nyupptäckta arten fick namnet Kiwa hirsuta. Den blir upp till 15 centimeter lång.

År 2006 var det dags igen. Då hittades arten Kiwa puravida på 1000 meters djup utanför Costa Rica. Kiwa puravida blir runt 9 centimeter lång. Den lever inte vid hydrotermala källor utan i en miljö där metan och andra ämnen väller upp från havsbotten. Sådana miljöer kallas cold seeps. De är inte kallare än det omgivande vattnet – snarare några grader varmare – men de är kallare än hydrotermala källor. Precis som vid hydrotermala källor bor det många konstiga djur vid cold seeps.

Den senast upptäcka arten heter Kiwa tyleri. Den upptäcktes 2010 och beskrevs så sent som förra året. Upptäckten fick viss uppmärksamhet i media. ‘Yeti’ Crab Grows Its Own Food, Lives in Antarctic Spa skriver Live Science. Arten upptäcktes vid en hydrotermal källa vid Antarktis, på 2600 meters djup. Om en hydrotermal källa är ett spa kan diskuteras.

Kiwa tyleri blir upp till 15 centimeter lång. Till skillnad från de andra kiwadorna har den taggar på benen som den använder till att klättra på branta ytor. Den har även päls på undersidan av kroppen. Forskarteamet som upptäckte arten kallar den för Hoff crab. Namnet kommer från David Hasselhofs karaktär i Baywatch. Han har ett hårigt bröst.

Foto: Thatje S m.fl.Något annat anmärkningsvärt med Kiwa tyleri är att oerhört många av dem lever på samma lilla yta. Kiwadorna vill vara där temperaturen är precis rätt, och den plats där den är precis rätt är inte stor. Eftersom det är Antarktis är vattnet runt den hydrotermala källan bokstavligt talat iskallt. På källan, där temperaturen är perfekt för kiwadan, är de så många att uttrycket ”packade som sillar” plötsligt känns föråldrat. Framöver kommer jag att säga ”packade som kiwador”. På bilden ser de ut lite som en hög med dödskallar. Jag är inte helt bekväm med de här djuren.

När det är dags att lägga ägg promenerar honan av Kiwa tyleri iväg från källan. Äggen kan förmodligen inte överleva i den varma och giftiga miljö som källan utgör. Efter att honan har lagt äggen brukar hon dö. Hon fryser inte ihjäl, fast man skulle kunna tro det, utan hon svälter. Hon äter inte när hon inte är på källan. När hon kommer tillbaka är hon förmodligen inte stark nog att plöja sig tillbaka in i den stora skaran av andra kiwador.

En av de stora gåtorna med kiwador är hur samma art kan leva på olika hydrotermala källor som befinner sig en bit från varandra. Det vore intressant att veta hur de nykläckta kiwadorna utvecklas och söker sig till hydrotermala källor. Det finns mycket vi inte vet om kiwador. Å andra sidan: för drygt tio år sedan visste vi inte ens att de existerade. Vi har lärt oss mycket sedan dess.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: