Rödljusglappkäft

Djuphavsfiskar brukar ha många skräckinjagande egenskaper. Enorma käftar med långa vassa tänder vore läskigt så att det räcker och blir över, men vissa fiskar nöjer sig inte med det. Lägg till att fisken är kolsvart, har lysande röda ögon och en käke som fungerar som en råttfälla. Då har du en rödljusglappkäft.

Okej, jag hittade på lite. Rödljusglappkäften har inte lysande röda ögon. Den ser bara ut att ha det eftersom den har inbyggda röda lampor som sitter där man skulle kunna tänka sig att ögonen borde sitta. Rödljusglappkäften har faktiskt ögon också. De är stora och riktade rakt framåt men lyser inte.

Rödljusglappkäften är ganska unik. Den och ett fåtal av dess släktingar är de enda fiskar som kan producera röd bioluminiscens. Rött ljus har sina fördelar. De allra flesta djur som lever i djuphaven kan nämligen inte se rött. Rött ljus består av långa våglängder, och de når aldrig så djupt ner i havet att djuphavsdjuren hade haft någon större nytta av att kunna se dem. Många djur i djuphaven är, av just den anledningen, röda. Det gör att de framstår som svarta för de flesta andra – men inte för rödljusglappkäften. Den kan se rött. Den jagar i mörkret med en osynlig strålkastare. Det är helt fantastiskt.

Att producera rött ljus är mer energikrävande än att producera till exempel blått eller grönt. Dessutom når rött ljus inte lika långt, vilket är en begränsning när rödljusglappkäften letar mat med sin inbyggda ficklampa. Röd bioluminiscens har alltså inte bara fördelar.

Rött ljus är inte det enda ljus som rödljusglappkäften producerar. De röda fotoforerna (lamporna) sitter framme på huvudet, en under varje öga. Nedanför dem sitter gröna fotoforer. På huvudet ser rödljusglappkäften alltså ut som ett trafikljus. (Därav det engelska namnet stoplight loosejaw. Jag har gjort mitt bästa för att hitta på ett svenskt namn som inte låter helt vansinnigt. Det gick sådär.) Utspritt över kroppen sitter ännu fler fotoforer som producerar blått och vitt ljus.

Rödljusglappkäftens glappande käft är mycket anmärkningsvärd. I förhållande till sin storlek har rödljusglappkäften ett av fiskvärldens största gap. Underkäken saknar botten och är alltså bara en ”ram” belamrad med långa, vassa tänder. Tack vare det är vattenmotståndet lågt när fisken skjuter fram sin käke. Det är så den äter: den öppnar käften, slänger fram underkäken och fångar sina byten genom att spetsa dem på tänderna. På grund av att munnen fungerar på det sättet kallas rödljusglappkäften ibland för rat-trap fish.

Munnens uppbyggnad gör att rödljusglappkäften kan äta byten som är väldigt stora. Gälarna är placerade så att rödljusglappkäften kan andas även om den behöver ägna lång tid åt att svälja ett gigantiskt byte. Trots dessa finesser lever rödljusglappkäften huvudsakligen på djurplankton och annat smått. Det beror förmodligen på att den inte träffar på många stora byten där den lever. Den håller till på minst 500 meters djup. Många djur i havsdjupen migrerar längre upp mot ytan på nätterna för att där finns mer att äta, men rödljusglappkäften migrerar inte. Den stannar i djupet.

Det finns två arter i släktet rödljusglappkäftar: Malacosteus niger och Malacosteus australis. Den sistnämnda lever längre söderut än den förstnämnda. Rödljusglappkäftar finns över hela jorden förutom vid polerna. De blir upp till 25 centimeter långa. Vi snackar alltså inte om några stora bestar.

• Publicerat i: Djuphav ♦ Fiskar
• Taggat:bioluminiscens, djuphavsfisk, fisk, malacosteus, rat-trap fish, rödljusglappkäft, stoplight loosejaw