Skeppsmask

Skeppsmasken är ingen mask. Den är en mussla.

Foto: Institut für Angewandte ÖkosystemforschungAtt den skulle vara en mussla är inte särskilt uppenbart vid en första anblick, men tänk dig en mussla vars två skalhalvor är små. Själva djuret är långt och smalt och skalhalvorna sitter uppe på ”huvudet”, som en hjälm.

Skeppsmasken använder faktiskt skalplåtarna lite som en hjälm. Den äter trä genom att borra sig in i träet med skalplåtarna först. Utan skalplåtarna hade det inte varit möjligt för skeppsmasken att gräva sig in i träet. Att skeppsmasken är en mussla betyder att den även är ett blötdjur, så kroppen är mjuk och sladdrig.

Många människor har varit mycket arga och irriterade på skeppsmasken. Det är ju själva den att man inte kan sjösätta ett ståtligt träfartyg utan att dessa eländiga bestar gräver tunnlar i det. Under 1700-talet höll skeppsmasken på att orsaka en katastrof i Holland genom att äta upp träet i skyddsvallarna. Det hade kunnat leda till en stor översvämning.

Skeppsmasken börjar sitt liv som en fritt simmande larv. Efter 2-3 veckor letar den reda på en mumsig träbit som den slår sig ner på. När den har hittat en bra plats sätter den fast sig där med hjälp av byssus (en sorts hornartade trådar som vissa musslor producerar). Sedan utsöndrar den ett ämne som mjukar upp träet, och sedan börjar grävandet. Till en början går det inte så bra, men snart genomgår larven metamorfos och förvandlas till en ung vuxen skeppsmask. Nu kan den gräva betydligt mer effektivt. Skeppsmasken tillbringar resten av sitt liv i tunneln.

Skeppsmasken andas med sifoner som sitter längst bak på kroppen. Sifonerna brukar vara det enda som syns av skeppsmasken. När skeppsmasken känner sig hotad kan den dra in sifonerna och täppa till ingången till tunneln. Honan använder även sifonerna till att fånga upp spermier som hanar har släppt ut i vattnet. Skeppsmasken börjar sitt liv som hane och omvandlas sedan till en hona.

Det finns flera arter av skeppsmaskar. De utgör en familj. Den mest kända och mest välstuderade arten är Teredo navalis. Det är den som brukar avses när det lite allmänt pratas om skeppsmask. Denna art lever i hav över hela jorden. Ursprungligen verkar den komma från nordöstra Atlanten och har sedan spridit sig därifrån. Den tål temperaturer mellan 1 och 30 grader, så den är inte precis kräsen när det gäller miljö.

Teredo navalis blir upp till 60 centimeter lång och 1 centimeter tjock. Sköldplåtarna blir upp till 2 centimeter långa.

I Sverige finns Teredo navalis vid västkusten. Den finns inte i Östersjön eftersom där inte är tillräckligt salt. (Ibland tar den sig in i Östersjön lite tillfälligt, men den är inte permanent bosatt där.)

Frånvaron av skeppsmask är orsaken till att det finns så otroligt många välbevarade gamla vrak i Östersjön. Ingenstans på jorden finns så många välbevarade trävrak som där. Vi känner till ungefär 20 000 vrak, men arkeologer uppskattar att det kan finnas fler än 100 000. Många av vraken ser fortfarande ut som de gjorde när de sjönk för flera hundra år sedan. Tänk på Vasaskeppet. Om det hade sjunkit utanför Göteborg i stället för Stockholm hade det varit skeppsmaskmat för länge sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: