Snäcksamlarsnäcka

Många människor samlar på snäckskal. Visste du att det även finns djur som samlar? Eremitkräftan, till exempel, letar upp ett fint och bra skal som den bosätter sig i. Det är ganska coolt, men eftersom eremitkräftan bara har ett enda skal åt gången kan det knappast kallas för samling. En som är betydligt bättre på att samla snäckskal är snäcksamlarsnäckan.

Foto: Wikimedia Snäcksamlarsnäckorna utgörs av familjen Xenophoridae som innehåller ungefär 25 kända arter. Familjens namn kommer från grekiskans xeno, som betyder främling, och phora, som betyder bärare. Alltså: främlingsbärare. Många av arterna i familjen har insett att det finns en mängd fördelar med att ha långa taggar. Taggarna skyddar till exempel mot rovdjur. Problemet för snäckan är att det är jobbigt och besvärligt att låta taggar växa ut på skalet. Det går ju åt en del material och energi. Tänk om det hade funnits ett sätt att få imponerande taggar gratis.

Ett sätt att skaffa en gratis rustning är att limma fast snäckskal på sitt eget skal. Snäcksamlarsnäckan letar upp fina snäckskal och cementerar fast dem. Ibland nöjer den sig med svampdjur, sjöpungar eller något annat som råkar vara löst och ledigt. Det händer att den limmar fast saker som är flera gånger större än den själv. Den verkar inte vara så kräsen.

Snäckan håller fast byggmaterialet med sin muskulösa fot och utsöndrar en lösning av kalciumkarbonat som fungerar som lim. Det är samma ämne som den använder till att bygga upp sitt eget skal. För att fylla igen eventuella hål som uppstår använder den sandkorn.

För snäcksamlarsnäckan fungerar det fastlimmade materialet som kamouflage. Det är också ett bra skydd. När snäckan ligger på botten befinner sig själva djuret mellan skalet och botten. Snäckan äter små partiklar som den hittar där. De fastlimmade taggarna sitter längs skalets kant och är riktade utåt. Djuret är alltså skyddat av en sorts taggig fästning. Det är svårt för ett rovdjur att få in snäckan i munnen eftersom snäckan är så stor, spretig och vass.

Ett snäckskal växer genom att det utsöndras nytt material vid öppningen. Själva toppen på skalet är alltså äldst och spiralen blir större med åren. Det som snäckan en gång limmade fast längs skalets kant kommer så småningom att befinna sig högre upp. Då och då måste alltså snäcksamlarsnäckan limma fast nytt material längs kanten.

Alla arter i familjen samlar inte på snäckor och annat. Vissa har egna taggar. De är inte lika lata och snåla som de tjuvaktiga släktingarna som limmar fast saker. Storleken på snäckorna i familjen varierar lite. Skalets längd utan fastlimmade föremål brukar vara upp till 10 centimeter. Snäcksamlarsnäckor lever på sand- och lerbottnar i varma hav, från grunt vatten ner till djup på 1400 meter.

På Ebay finns många snygga snäckskal som du kan kika på. Jag vill dock avråda dig från att köpa ett eftersom snäckorna ofta plockas levande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: