Käkfisk

Igår var det fars dag men vi firar den i efterskott. I fiskvärlden finns många goda fäder. Hos de fiskarter som tar hand om sina yngel är det nästan alltid pappa fisk som står för omhändertagandet. Fiskmödrar brukar inte bry sig särskilt mycket. Vi har redan bekantat oss med de goda fäderna ostronpaddfisken och den siamesiska kampfisken. Även blåsfisken kan vara en god far, vilket framgår av Katie McKissicks söta serie. Den här veckan ska vi lära känna ännu en fiskpappa: käkfisken.

Foto: Flickr Käkfiskar är egentligen en familj av fiskar, men namnet käkfisk brukar syfta på arten Opistognathus aurifrons. Den kallas också för gulhuvad käkfisk. Käkfisken bor på grunt vatten i Karibien och andra varma delar av västra Atlanten. Den har gult huvud och blå kropp och blir upp till 10 centimeter lång.

Det här är en söt fisk med ett lugnt och allmänt sympatiskt temperament. Den tillbringar det mesta av sin tid i sitt bo med huvudet uppstickande. Ibland svävar den en bit ovanför sitt bo, men den rör sig sällan långt ifrån det. Boet är en tunnel som käkfisken bygger i sandbottnen genom att bära små stenar, sand, snäckskal och annat med munnen. Munnen är stor och används lite som en grävskopa eller skyffel. Ibland stjäl fisken byggmaterial från närboende artfränder. Den är mycket mån om att ha ett bra hem. När den känner sig hotad backar den ner i boet och gömmer sig.

Maten består av djurplankton och annat smått som kommer nära boet, till exempel små kräftdjur. Käkfisken är blyg. I akvarier lämnar den andra akvarieinvånare i fred men brukar själv bli trakasserad och mobbad av andra fiskar som bygger bo. Dock är den ingen dyster och tråkig prick. Den gillar att dansa med sina kompisar. Om flera käkfiskar delar akvarium brukar de dansa upp och ner i sina bon.

Käkfisken är monogam. Herr och fru fisk bygger bon i närheten av varandra. Ibland byter de till och med bon med varandra som om de hade någon sorts gemensamt hushåll.

Det roligaste med käkfisken är hur den hanterar sina ägg. Den vill att äggen ska ha det tryggt och bra, men i havet bor luriga och hungriga bestar överallt. Vad bör en omtänksam blivande fiskförälder göra? Vakta äggen? Gömma dem? Käkfisken har kommit fram till att den bästa lösningen är att spärra upp den grävskopsliknande käften och förvara äggen där.

Det finns många fiskar som är så kallade munruvare. Hos vissa arter är det honan som har äggen i munnen och hos andra är det hanen. I käkfiskens fall är det pappa fisk. Efter att ha fertiliserat honans ägg tar han in dem i munnen, sedan ligger han med huvudet utstickande ur sitt bo tills äggen kläcks efter 5-7 dagar. Under den tiden kan han inte äta.

Även om pappa käkfisk gör en stor insats för sina yngel kan den inte jämföras med den åttaarmade jättebläckfiskmoderns uppoffring. Hon vaktar sina ägg i ett halvår tills hon svälter ihjäl. Käkfisken är undernärd när äggen kläcks, men han är inte död. Jag tycker dock att käkfiskhanen förtjänar en eloge trots att han inte är havets mest självuppoffrande djur. Han är ju duktig även om han inte vinner första pris. Dessutom verkar käkfisken rolig och snäll och jag hade velat vara kompis med den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: