Venus blomsterkorg

Den här veckan fyller Veckans vattenvarelse ett år. Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla läsare. När jag startade den här bloggen hade jag inte väntat mig att den skulle nå ut till så många. Tack, alla ni som följer Veckans vattenvarelse och därmed har bidragit till att göra dess första år till ett fantastiskt år. Jag blir glad om ni fortsätter skicka in tips på spännande djur och dela länkar till bloggen i sociala medier. All uppskattning ni har gett mig gör att jag verkligen vill fortsätta sprida kunskap om konstiga vattenlevande vidunder. Och jag lovar: det kommer aldrig att komma en dag då det inte finns några roliga djur kvar att skriva om. De tar aldrig slut.

Även alla hjärtans dag infaller den här veckan. Därför ska vi kika på ett djur som har en viss romantisk touch.

Foto: Wikimedia Venus blomsterkorg är ett svampdjur, precis som den äkta tvättsvampen Spongia officinalis. Ingen människa med vettet i behåll skulle dock få för sig att använda venus blomsterkorg som tvättsvamp. Det finns flera anledningar till det varav den mest uppenbara är den här: venus blomsterkorg består av en väv av kiselnålar. Det är praktiskt taget en sorts glas. Tvätta dig aldrig med glasfibrer. Aj, aj.

Svampdjur är primitiva och enkla djur. De lever fastsittande på botten och filtrerar vatten. Från vattnet sorterar de ut ätbara partiklar. Svampdjur har trots namnet ingenting att göra med kantareller eller andra medlemmar i riket svampar. De är – som sagt – djur. Glassvampar räknas som en klass i stammen svampdjur. Vissa forskare menar dock att glassvamparna borde få utgöra en egen stam. Glassvampar är nämligen lite egna.

Innan vi går in mer på glassvampar i allmänhet och venus blomsterkorg i synnerhet ska vi titta på film. Det här är den bästa film jag någonsin har sett om svampdjur. (Okej, det är DEN ENDA film jag någonsin har sett om svampdjur.) Bland annat får du se när de filtrerar grön färg. Resultatet är hypnotiserande och vackert.

Glassvampar bor för det mesta på djupt vatten. Venus blomsterkorg är inget undantag. Den bor på mellan 100 och 1000 meters djup i Stilla havet nära Japan och Filippinerna. Den ser ut som ett rör av gulvitt nät och blir upp till 25 centimeter lång. Troligtvis blir den väldigt gammal. Glassvampar har en tendens att bli det. Ett exemplar av en släkting till venus blomsterkorg har en uppskattad ålder på 23 000 år. Så gammal borde den inte kunna vara så det hela är lite tveksamt, men vi kan ändå anta att venus blomsterkorg kan nå en mycket respektingivande ålder.

I vissa asiatiska kulturer var döda och torkade exemplar av venus blomsterkorg populära bröllopsgåvor. De är väldigt vackra med sin tunna glasfiberväv, men det är inte främst därför de var så populära. Det berodde i stället på två små räkor.

Foto: Natural History MuseumVenus blomsterkorg lever i ett symbiotiskt förhållande med en honräka och en hanräka. Räkorna flyttar in i svampdjuret när de är så små att de kan simma in mellan fibrerna. När de har blivit vuxna kan de inte ta sig ut igen. De lever hela sina liv tillsammans inne i svampdjuret. De förökar sig och ser sina ungar flytta hemifrån. Räkorna trivs i svampdjuret eftersom det erbjuder en skyddad miljö med vatten som cirkulerar och för med sig mat. Dessutom har de lampor där. Venus blomsterkorg lockar till sig bioluminiscenta bakterier som ger den ett något spöklikt sken som i sin tur lockar små djur som räkorna kan äta. Själv trivs venus blomsterkorg med räkorna eftersom de städar sitt ”hus”.

Romantiskt, eller hur? De två räkorna har länge betraktats som en fin illustration av ”tills döden skiljer oss åt”, bland annat i Japan. Är du mer cyniskt lagd kanske du snarare ser dem som en illustration av att vara fast i äktenskapets bojor. Du får välja själv.

Inte bara romantiker gillar venus blomsterkorg. Forskare inom fiberoptik är tokiga i den. Våra konstgjorda glasfibrer är otroligt bräckliga och kan inte böjas. När vi tillverkar glasfibrer krävs dessutom höga temperaturer. Venus blomsterkorg tillverkar flexibla och brottsäkra glasfibrer i djuphavets kyla. Det går till och med att slå knut på dess fibrer. Tänk om vi hade kunnat lära oss den tekniken. Jag förstår forskarnas förtjusning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: