Strimmig havsorm

En gång i tiden var alla ormar landlevande. Några av dem kom efter lite funderande fram till att det där med att leva på land är ganska överskattat. De började tillbringa allt mer tid i havet och utvecklades så småningom till havsormar som är helt vattenlevande och har förlorat förmågan att förflytta sig på land.

Det finns runt 60 arter av havsormar. Ett av släktena är lite speciellt. Ormarna i släktet Laticauda kände en viss beslutsångest när de funderade på att bli havslevande. Att leva i havet är ju väldigt bra på många sätt, men landlivet är delvis också det. Att klättra i träd vore till exempel tråkigt att behöva sluta med. Laticauda bestämde sig för att både äta kakan och ha den kvar: de blev det enda släkte av havsormar som också kan vara på land. De tillbringar uppskattningsvis 25-50% av sitt liv där.

Foto: Wikimedia Laticauda colubrina, även kallad strimmig havsorm eller bandad havskrait, är ett mycket stiligt djur. Den är gråblå- och svartrandig med gult längst fram på huvudet. Honan, som är ungefär en tredjedel längre än hanen, blir vanligtvis runt 150 centimeter lång. Ormen bor vid korallrev i vissa varma delar av Indiska oceanen och Stilla havet. (Alla havsormar finns i det här området och ingen annanstans.)

Den strimmiga havsormen är på flera sätt anpassad till ett liv i vatten. Svansen är tillplattad och fungerar som stjärtfena. Ibland luras ormen med hjälp av svansen. Om ormen har huvudet inne i en håla eller skreva för att kika efter mat kan den inte samtidigt se om ett farligt rovdjur närmar sig. Därför rör den svansen på ett sätt som gör att den ser ut som ett huvud. Djur i närheten tror alltså att havsormen har koll på omgivningen fast den inte har det.

Lungorna hos havsormar är betydligt större än hos deras landlevande släktingar. Förutom stora lungor har de ett annat knep för att kunna vara länge under vatten: de kan ta upp syre och släppa ut koldioxid genom huden. Framför allt analöppningens väggar är bra på detta gasutbyte. Med andra ord: havsormar kan andas med rumpan. Den strimmiga havsormen kan stanna under vatten i upp till två timmar. Vissa andra arter av havsormar klarar betydligt längre.

När det gäller mat är den strimmiga havsormen ganska kräsen. Den äter nästan bara ålar. Ormen biter ålen och injicerar sitt gift. Giftet paralyserar ålen som sedan sväljs hel. Efter att ha svalt en hel ål är ormen långsam, klumpig och ett enkelt mål för rovdjur. Den löser detta problem genom att kräla upp på land och smälta maten där.

Andra saker som den strimmiga havsormen gör på land är att ömsa skinn, dricka sötvatten, para sig och lägga ägg. Ormarna i släktet Laticauda är de enda havsormar som lägger ägg. Alla andra föder levande ungar i vattnet.

När det är dags för parning simmar hanen längs kusten och nosar efter en plats där en hona har krälat upp på land. När han hittar en hona uppvaktar han henne tills hon signalerar att hon är redo för parning. Då är det dags för ormsex: hanen fäller ut sina två penisar och för in den ena av dem i honans kloaköppning som fungerar både som slida, urinrör och anus.

Ibland händer det att flera hanar är intresserade av samma hona. Det är vanligare ju större honan är. Hanen hos den strimmiga havsormen gillar långa tjejer. Bara en hane uppvaktar honan åt gången. I stället för att hanarna slåss med varandra och bråkar om honan, som hos de flesta andra ormarter, håller de andra hanarna sig i närheten och väntar på sin tur. De är lite som honans killkompisar som i själva verket är kära i henne och hoppas att hon snart ska inse att de borde vara mer än vänner.

Alla havsormar är giftiga. De ingår i familjen giftsnokar som är de farligaste av alla ormar. Några av havsormarnas släktingar är kobror, mambor och taipaner. Den strimmiga havsormens gift är ungefär tio gånger kraftigare än skallerormens. Ett bett kan injicera tillräckligt med gift för att döda tio människor.

Som tur är för oss människor är de flesta havsormar inte det minsta aggressiva. Det finns undantag, till exempel Enhydrina schistosa som är vanlig nära Indien och ligger bakom en hel del attacker på människor, men majoriteten av alla havsormar skiter fullständigt i oss. Jag har flera gånger simmat bara någon meter från strimmiga havsormar och de kunde inte ha brytt sig mindre. Så länge du inte rör vid eller bråkar med ormen så att den känner att den måste försvara sig händer ingenting.

Ibland händer det att fiskare blir bitna när de ska ta loss strimmiga havsormar som har fastnat i nät. Det finns dock inga dokumenterade dödliga attacker på människor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: