Blåsfisk

Foto: richcoast.wordpress.comBlåsfiskar är en familj bestående av cirka 120 charmerande fiskarter i olika färger och storlekar. De är vanligast i tropiska områden och bor för det mesta i hav, men ett fåtal arter är sötvattenlevande. Alla blåsfiskar har två spännande saker gemensamt: de kan bli taggiga bollar och innehåller nervgift.

Det mest spektakulära med blåsfiskar är deras speciella försvarsmetod. De kan ta in vatten eller luft i magen och bli klotrunda. Alla blåsfiskar har taggar. För det mesta syns taggarna inte, men de framträder tydligt när blåsfisken blåser upp sig. Ett rovdjur som var inställt på att äta en smarrig fisk står plötsligt öga mot öga med en taggig boll som är minst sagt svårhanterlig. Ibland, om blåsfisken råkade reagera lite sent, händer det att den blåser upp sig först när den redan är inne i munnen på ett rovdjur. Det leder ofta till att rovdjuret kvävs.

Att plötsligt bli en uppblåst ballong är väldigt jobbigt för blåsfisken. Den föredrar att vara normalt fiskformad och blåser bara upp sig när den verkligen inte har något annat val. Dess förstahandsval är att fly. För det mesta simmar den långsamt och är väldigt lugn och stillsam, men den kan spurta ordentligt vid behov.

Det har hittats märkliga sandformationer på havsbotten utanför Japan. En som hittades år 2012 såg ut ungefär som en sädesfältscirkel. Var det rymdvarelser som låg bakom? Nej, det var en liten blåsfiskhane. Han hade simmat runt, runt och byggt med hjälp av sina fenor. Tydligen blir honorna imponerade av snygga formationer i sanden. Ser en hona en riktigt snygg sandkonstruktion letar hon upp hanen som har gjort den, sedan lägger hon sina ägg i mitten. Upphöjningarna runt omkring skyddar mot bland annat strömmar så att äggen får det lugnt och bra.

Foto: cheezburger.comFamiljen blåsfisks vetenskapliga namn tetraodontidae kommer från fiskarnas fyra stora tänder (tetra = fyra). Tänderna används till att krossa skalet på favoritmaten musslor, snäckor och kräftdjur. Det vetenskapliga namnet på fiskfamiljen har gett inspiration till namnet på det gift som finns i blåsfiskar: tetrodotoxin.

Om ett rovdjur trots allt besvär lyckas äta en blåsfisk blir glädjen inte långvarig. Tetrodotoxin är ett starkt nervgift. Blåsfisken anser att hämnden är ljuv. Den har förfinat sina hämndmetoder till nivån ”den som äter mig ska lida och dö”. Vissa hävdar att blåsfisken är världens näst giftigaste ryggradsdjur (efter den gula pilgiftsgrodan).

Eftersom det är så roligt med nervgifter ska vi gå in lite mer i detalj på hur tetrodotoxin fungerar. Nervsignaler utgörs av elektriska impulser. För att en elektrisk signal ska uppstå krävs en pluspol och en minuspol. I kroppen är en natriumjonkanal (Na+) den positiva polen och en kaliumjonkanal (K-) den negativa. Tetrodotoxin blockerar natriumjonkanalen så att inga impulser kan skickas genom nerverna.

Den som har fått i sig tetrodotoxin drabbas av en mängd symtom. Först kommer domningar, huvudvärk, yrsel, magproblem och rubbningar i hjärtrytmen. Senare inträder förlamning. När till slut diafragman förlamas går det inte att andas och offret dör av kvävning. Tetrodotoxin påverkar inte hjärnan så den olyckliga stackare som har fått i sig giftet är fullt medveten om allt fram till dödsögonblicket.

Det här var kul, eller hur? Nu undrar du kanske om det finns något motgift. Svaret är nej. Men det betyder inte att det är kört om du har fått i dig tetrodotoxin. Om du kommer till ett sjukhus i god tid kan du ligga i respirator så att din andning upprätthålls på konstgjord väg tills kroppen har gjort sig av med giftet.

I Japan är blåsfisk en delikatess och serveras under namnet fugu. Det är enbart speciellt utbildade fugukockar som får tillaga och servera det. De vet vilka delar som är ätliga. Hur giftig en blåsfisk är varierar med säsong, plats och art, men giftet är alltid som mest koncentrerat i äggstockarna och levern. Att äta dessa delar är alltså en väldigt dålig idé. Giftet påverkas inte av om fisken tillagas.

Mitsugoro Bando var skådespelare och stor stjärna inom en speciell sorts japansk teater som kallas kabuki. En dag i januari 1975 fick han för sig att just blåsfisklever är en riktig delikatess. Han bestämde sig för att festa på det. Tydligen var det gott för han åt fyra portioner. Efter en liten stund domnade Bandos läppar. Strax efter det förlamades hans armar och ben. Åtta timmar senare dog han.

Blåsfisken kan inte själv producera tetrodotoxin. Den lever i symbios med bakterier som gör det åt den. Det finns helt giftfri blåsfisk. Sådan går alldeles utmärkt att odla genom att hålla koll på vad fiskarna äter. Men vem vill ha giftfri fugu? I stort sett ingen. Hela poängen med fugu verkar vara att det är en flirt med döden.

1 kommentar

  1. Rikard

    hur ska man veta om detta e sant?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: