Lax

Allt du vet om laxen är förmodligen hyfsat tråkigt. Du har säkert fått lära dig att laxen är Hallands landskapsdjur, att den är god och nyttig att äta och att den vandrar. Nu ska du äntligen få lära dig resten.

Foto: National GeographicLaxens kött är rosa för att det innehåller astaxantin. Det är samma ämne som gör flamingos rosa. Astaxantin anses numera vara bra för allt möjligt och säljs som kosttillskott. Du blir också rosa om du får i dig stora mängder.

Om vi kikar lite närmare på laxens vandring så är den väldigt spännande. Laxen lever för det mesta i havet där den äter sig fet på kräftdjur och mindre fiskar. Det finns en god anledning till att den äter så mycket. När det är dags att leka återvänder nämligen laxen till den flod där den en gång föddes. Den simmar upp för floden – vilket är en jäkla strapats.

Ungefär 5% av laxarna kör fel och hamnar i en helt annan flod. Jag känner med dem. Jag vet hur det är att ha dåligt lokalsinne.

Hur går leken till? Det mest anmärkningsvärda med den är att laxhonor fejkar orgasmer. När en laxhona ska leka gör hon en grop i sanden där äggen ska ligga. Hon håller sig precis ovanför gropen och börjar sedan skaka. En intresserad hane kommer fram till henne och börjar också skaka. Några sekunder senare släpper honan äggen och hanen befruktar dem. Det är i alla fall den grundläggande idén. Men i många fall släpper honan aldrig några ägg. Forskare tror att det beror på att hon bedömer att hanen är för långt från gropen för att befruktningen ska bli framgångsrik. Hanen är så upphetsad att han inte skänker det en tanke. När det sedan inte kommer några ägg blir han mycket förvånad. Honan stannar kvar vid gropen och inväntar en ny hane.

Ynglen stannar i floden i några år tills de är stora nog att bege sig till havs. De färdiglekta laxarna åker – direkt efter leken – med floden tillbaka till havet. De är för utmattade för att kunna simma ordentligt så det är bra att vattnet flyter åt rätt håll och ger laxarna lift.

Beroende på var i vandringscykeln laxen befinner sig ändras dess utseende något. Framför allt färgerna förändras. Laxen har MASSOR av olika namn beroende på olika omständigheter (se till exempel här, längst ner). Räknar man dessutom in alla dialektala namn lär det bli betydligt fler. Det sägs att inuiterna har fascinerande många ord för snö. Inuiterna är kanske lika fascinerade av hur många laxord vi har.

Dessutom finns det många olika laxarter. När vi säger lax menar vi vanligtvis atlantlax (Salmo salar). Det är den som den här texten handlar om. I våra vatten har vi, förutom atlantlaxen, även en liten population i Vänern samt en baltisk lax (östersjölax). Båda dessa är avsnörningar av den äkta atlantlaxen.

Det finns en seglivad myt som säger att halländska tjänstefolk en gång i tiden hade inskrivet i sina kontrakt att de inte skulle behöva äta lax mer än tre gånger i veckan. Det finns inga bevis för att det fanns en sådan laxparagraf, men myten är intressant eftersom den säger något om hur otroligt mycket lax det fanns fram till 1800-talet och hur billig laxen var. Hur ser det ut med laxbeståndet idag?

Den äkta atlantlaxen och beståndet i Vänern fiskas inte i sådan utsträckning att det utgör något hot. Populationernas storlek går dock i vågor och laxen behöver en hel del stödåtgärder. Även om laxstammarna inte är stabila skyddar vi dem betydligt bättre än många andra arter. År 2012 gjorde Uppdrag granskning ett avsnitt om hur illa det ser ut för den baltiska laxstammen på grund av överfiske. I år kom goda nyheter: laxbeståndet verkar ha ökat.

Det finns fler hot mot laxen än överfiske. Kraftverk och andra hinder i floder ställer till det. Om laxen inte kan simma upp för sin födelseflod kommer den inte att leka och flodens laxpopulation dör ut. Detta problem kan lösas med laxtrappor. Då kan laxen hoppa över hindret trappsteg för trappsteg. Det finns även laxhissar och en laxkanon är på gång.

Allt är dock inte frid och fröjd bara för att laxen lyckas ta sig upp för floden. Ett vanligt problem är att laxen fastnar i en turbin på väg tillbaka till havet och blir fiskfärs.

Odling av lax är vanligt i bland annat Norge. Det leder till en rad ekologiska problem. Lax som rymmer från odlingarna har en väldigt negativ inverkan på den vilda laxen, bland annat genom att den sprider parasiter. Dessutom matas laxen i odlingarna med fiskmjöl. För varje kilo lax som odlas går det åt ungefär 2,5 kilo fiskmjöl. Flera av de arter som mjölet görs av är matfiskar som överfiskas.

Summan av kardemumman: köp inte lax som inte är kravmärkt. 

Uppdatering: Jag fick ett mail från Svenne om så kallade sneaking fuckers.

Det är alltså små laxhannar som aldrig vandrat ut från älven. Eftersom de stannar kvar blir de inte särskilt stora. Men de vill gärna vara med och ”leka”. Så när laxhonan hittat en skaplig hanne står dom små hannarna i utkanten av lekreviret och bidar sin tid. De här små rackarna skulle aldrig få honan att släppa rommen, men när hon når höjdpunkten tillsammans med en stor hanne så rusar dom fram och försöker spruta sin mjölke över rommen. Det kan lyckas och i så fall sprider de sina gener vidare, vilket naturligtvis inte är särskilt bra för laxstammen. Tanken är ju ”survival of the fittest” och små hannar som valt att stanna kvar i älven är definitivt inte ”fittest”.

Där ser man. En laxhane behöver alltså inte vara stor och manlig för att föra sina gener vidare. Det räcker att vara lurig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: